Alltså älskade onge! Som hon har busat runt här hemma idag. Jagat katten Rocki och ställt sig upp överallt :D

Sakta men säkert börjar de grå håren synas Haha!

Då har vi varit och besökt Stjärnans förskola! Jag tycker det gick jättebra, även ifall vår tjej blir rädd för en del människor och är reserverad. Det viktigaste är att det funkar med förskolelärarna – och det gjorde det! :)

Vi fick bra information och fick även se oss omkring i lokalerna! De äldre barnen hälsade också och lekte lite med Stjärnan.

Det är blandade känslor att hon ska börja förskolan i augusti. Men samtidigt längtar jag själv att få börja jobba och jag tror hon kommer lära sig otroligt mycket på förskolan och ha dunderkul! :) Så orolig är jag inte ;)

Ett alldeles för sent inlägg (i dubbel bemärkelse). Fotboll hela kvällarna numer, så det blir en hel del sena kvällar. Inte bra egentligen, men tänker att det inte varar så länge till :)

Det har varit tyst här i några dagar också. Jag blev inte så inspirerad till att skriva något då Stjärnan var så trött förra veckan. Men ni som följer mig på Instagram har bland annat sett att vi har varit i Gislaved i helgen och firat Joakims mamma som fyllt år.

På samma dag som Joakims mamma fyllde år fick dessutom min kusin en liten flicka! Jippi! Grattis Ida och Daniel (se bilder från deras bröllop här). Längtar efter att få bebismysa! ;D

Imorgon ska vi besöka Stjärnans förskola. Det ska bli jättekul! :) Håll tummarna! Så länge bjuder jag på två bilder från Stjärnans 1årskalas som jag inte publicerat tidigare. Bilderna är tagna av Joakims bror Johan. TACK!

Idag på morgonen var det dags för 1årskontroll. kl 8 hade vi tid, skönt att få det överstökat men ändå väldigt tidigt tycker jag. Jag fick till och med väcka Stjärnan för att hon skulle hinna få i sig frukost innan. :) Men det var inga problem, och vi hann i tid.
Joakim följde med, första gången han är med och få se när dom ger henne spruta. Hon skrek kanske 3 minuter sammanlagt. Och nu hör jag på hennes gråt vad det är, den här gången var det först gallskrik (aj aj aj) och sedan med lite darrningar i kroppen (rädd för något). Men det gick bra, vi gick till ett eget rum och gav henne lite banan. Sen var rädslan och ontet borta. För några timmar i alla fall….

För sen på eftermiddagen fick hon feber och blev jättehängig. Men det är ju en av sakerna man får vara beredd på. Tur det finns alvedon som dämpar febern och tar bort eventuell smärta som kan uppstå i låren där sprutorna togs.

Hon fick sova i min famn nästan hela eftermiddagen i alla fall. Det var det enda som funkade, annars skrek hon. Och så får det vara tycker jag, när man tagit spruta och är så liten :)

Precis innan lunch ställde hon sig upp själv mot bordet i vardagsrummet! Heja! Innan har det bara varit mot lägre saker, så nu kommer det gå undan! (Hej gråa hår! Haha!)