Ja hörni, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. De senaste dagarna har varit rätt så känsloladdade. Men är så oerhört tacksam för alla som funnits där för mig och hört av sig. TACK!
I onsdags natt vaknade jag av en rejäl blödning. Jag förstod ingenting för jag hade inte ont i magen, och inte någon annanstans heller för den delen. Men av att vakna av detta var en väldigt konstig känsla. Jag väckte Joakim och jag ringde förlossningen. Vi fick komma in på direkten.
Jag blev väldigt väl omhändertagen och dem gjorde både undersökning och CTG på mig för att kolla hur barnet mår. Eftersom att dem inte visste varför jag fått en blödning så fick jag stanna kvar under dagen och den kommande natten. Så Joakim fick åka hem och hämta saker åt mig. På förmiddagen på torsdagen fick jag ytterligare en blödning och då var dem där snabbt med CTG och undersökning igen. Jag fick både kortisonsprutor och tabletter. Kortison för att barnet ska klara sig bra om det skulle komma för tidigt, och tabletter mot blödningarna.
Helt otroligt vilken hjälp jag fått under de dagar jag varit på sjukhuset. Det var första gången jag legat inne på sjukhus, så jag har ju ingen tidigare erfarenhet. Men jag kände mig trygg där.
Nu är jag hemma igen, men fortfarande lite chockad över hela grejen. Rädd för att det ska hända igen och att jag stressar upp mig för något… Men jag ska ta det lugnt nu… Landa och vila.
Barnet mår bra i magen, och det är det viktigaste! :)
Här står jag på toaletten på jobbet, haha!
